la la manda

Jaha, fattar du ingenting eller? Sen när gör jag mig oförstådd? nej oj, ha, är det meningen att jag ska skratta nu? jag låter ju patetisk. Det har ju alltid varit så. Det här är inget nytt. Sen när har jag gjort mig förstådd? Den frågan passar snarare in. Måste jag vara sån mes. Blä för mesar. Jag är feg. Cow. Chicken. Allting. Men så läste jag en blogg. Där en tjej skriver om att man ska våga..innan det är försent. Och inte sitta och titta på medan livet passerar en. Ta chanser. Det är just det jag måste. Våga och även fråga. Jag är förvirrad som på senare tid varit min huvudkänsla. Kring allting. Förvrirad, here i come!

Tja, ni kanske vill höra om mitt jävla misslyckande. Måste man känna sig som sämst i världen? Det är så mycket press på campeon. Så mycket snack. Om vem som gör vad och inte. Jag känner mig pressad Jag måste prestera mitt yttersta i allting för det är ju så vi gör. Vi campeon elever. Vi är ju bäst på allting. Och jag känner att jag måste leva upp till måttet. Men tyvärr kan jag inte det. Jag kan bara inte. Det tar tid för mig. Kan ni börja förstå? kultur chockar och allt möjligt som kommer emellan. Och börja acceptera att det tar tid för mig att smälta och ta in saker. Kanske om nått år sådär. Då fattar jag. Först då. Då hoppas jag allt känns naturligt, att allt är normalt och att man passar in. Då är man en riktig campeon elev som fisken i vattnet. Då känner man sig säker i klassen. Då kan man prata högt inför alla. Då kan man ta plats. Och synas. Först då. Just nu hänger man inte med. Just nu förtstår man inte vad någon pratar om. Inte alls Kanske lite ibland. När man koncentrerar sig till det absoluta.

Nä jag ska stanna. Jag går ingenstans. Jag är ingen quitter. Jag kämpar. Till slutet...

Provet kan jag inte påstå gick bra. Jag överlever väl. Dagen var över-märklig. Nu ska jag handla och sen blir det dusch och plugg. Som är min nya vardag. Vi hörs imorgon när jag har något kul att berätta :)